for some reason i can´t explain.
Det är ganska konstigt hur påverkad av något som egentligen inte alls rör en, men det är det man blir när något så tragiskt händer i ens hemstad och man plötsligt upptäcker skillnaden mellan framtid och nutid.
En kille, lika gammal som mig har dött... och även om jag inte alls kände honom så tycker jag att det är så otroligt sorgligt. Fick veta att han är släkt med min svåger, vilket gjorde det lite värre. Jag menar, han skulle ju ha börjat gymnasiet nu i höst och hade antagligen stora drömmar inför framtiden, precis som många 16åringar ju har i samband med gymnasiestarten. Själv är jag en sån människa som har det förbannat svårt att leva i nuet, och bara fokusera på framtiden, på allt jag tänker göra då så, och när sånt här händer så känner man sig verkligen arrogant och naiv! Kanske borde man verkligen leva varje dag som om det inte fanns en morgondag... fast då blir det ju att man till slut lever i någon slags paranoia, vilket heller inte direkt ger något till livet.
När jag ser bilder på honom, hur han ler och skojar framför kameran, känns det verkligen hemskt, inte visste han att det var hans sista år i livet, och det är kanske det som är själva grejen med att dö? Kanske är det så att vi helt enkelt inte skall veta när vi dör, utan drömma om framtiden och vårt liv, för att det är det som betyder nåt. Att leva med sina nära och kära fram till slutet liksom. oh shit vad sånt här påverkar mig, men det är kanske bra att få en väckarklocka i huvudet ibland, så man orkar förstå och värdesätta, även om man antagligen kommer gå vidare. Vi kanske inte borde fokusera så mycket på när vi dör och hur vi dör, utan på att leva det liv vi vill leva tills den dagen då det liksom bara händer.
Enjoy every second of your life!
Kram
/emy
Kommentarer
Trackback
