globefishtarantula

Lyssnar just nu på Greetings from space med Amanda Jenssen. Den är så mysig, nästan vemodig, vilket verkligen berör :)

Min ettåriga katt Hedvig ligger just nu på köksmattan och verkar lite halvdöd med sin "snartskafåkattungar"-mage. Det är alltså allmänt lugnt här i skoftet och jag börjar få lite My Michelle abstines igen. Förr hade jag ingen direkt åsikt om låten, men efter att ha sett liveversionen av den från filmen "Guns N Roses Live in New York -88" har den blivit som en drog för mig. Jag har introt på hjärnar hela dagarna, och sen när jag väl sätter mig ner vid tvn för att för tjugonde gången titta på uppträdandet, ryser jag och ler lite för mig själv. Fyfan vad den är bra!

Ska försöka få upp ett utube klipp där ni kan se låten, tänk gärna lite på känslan i hela introt, och ni kommer får goosebumps!

<3